Hur gick det sedan?

 Jag har läst mina inlägg här på bloggen. Här fanns både sådant som man tänkte "att va f-n" och sådant bra som man borde få höra oftare. Den trevligaste läsningen var lovorden från min arbetsplats på Norstat. Jag vet också att jag fått fina ord under utbildningen bl a för fina skrifter så som stora examinationsuppgifter och inte minst för min C-uppsats. Sedan blev det lågkonjungtur i uppskattning.

 Men hur gick det sedan?

 I snabba drag. (sammanfattning av sju år, 2015-2022)
 Jag blev klar med min utbildning nästan i utsatt tid. Hade bra betyg i nästan alla ämnen. Pluggade ett år  parallellt som jag tog hand om min nyfödde. Tog ut mitt lärarleg i juni 2015. Sökte anställning på liten förskola i grannkommunen, fick den inte. Fick istället anställning på en stor förskola i i samma rektorsområde i januari 2015, dvs före jag var klar med utbildningen. Jobbade heltid. Blev illa behandlad så jag gick ner på 80% för att rädda mig själv. Sökte andra tjänster utan framgång, bl a i hemkommunen. Trots stor efterfrågan på förskollärare var det ingen som ville anställa mig. Krävde omplacering, annars uppsägning. Fick omplacering. Trivdes bra på en mindre förskola. Fick problem med bl a minnet *varningstecken för utbrändhet*. Blev sjukskriven. Kom tillbaka, dock inte till heltid. Jobbade deltid många år. Chef/rektor byttes. Gjordes anpassningar, både som jag själv ville, och som jag senare fick reda på i smyg, för att någon inte var nöjd med mig/mitt arbete. Hade regebundna möten med chefen (varannan vecka) men som ändå inte lyssnade och PANG! en dag kunde jag inte jobba längre (mars 2019). "Panget" föregicks av att jag stod och grät på arbetsplatsen tre dagar i följd, såklart inte så att barnen såg. Sedan dess har jag varit sjukskriven på heltid.

 Jag har i försäkringskassans försorg blivit skickad till och gjort en aktivitetsförmågeutredning (AFU).  Främst för att ta reda på om jag hade rätt till min sjukpenning men också för att reda ut vad jag har för förmåga och hur handläggaren skulle gå vidare med mitt fall. Efter AFUns läkarsamtal blev jag vidareremitterad för vidare utredning till både arbetsterpeut och psykolog. Alla dessa tre grejer var bland det jobbigaste jag gjort. Resultatet var nedslående men bekräftade min rätt till sjukpennning.

 Sedan var det tyst i flera år. Jag väntade på att FK skulle gå vidare i sin handlingsplan. Inget hände. Nyligen hände något när chefen nystade i det hela. Så nu är i "process" med chef, HR och försäkringskassan över vad som ska hända.

 Jag har inte heller samma handläggare på FK som tidigare. Under dessa år hade jag visst fått en ny, hon hette Angelica. Det mest anmärkningsvärda är att mitt under denna nystartade process (höst 2022) har jag hux flux fått ytterligare en ny handläggare.

 Det är inte bara förvirrande med alla regler hit och dit, det är inte lätt att hålla reda på människor heller.

 Nu har jag iof en tillsvidareanställning men är tyvärr sjukskriven och min arbetsplats kan jag inte gå tillbaka till pga en salig blandning av funktionsnedsättningar jag "ådragit" mig pga min autoimmuna sjukdom, släng av utbrändhet, sviter av skador med mera.

 Nu börjar jakten på ett anpassat och tillrättalagt arbete, som passar en skadad hjärna som min.
Hur jag ser på det hela? Mja, det var ju inte helt enkelt att hitta ett jobb när jag var frisk/oskadad, så hur ska det gå nu? En del av mig är  som optimistisk, så är jag som person. En annan del av mig har gett upp, jag har gjort mitt, gett allt men det räckte inte. Jag har slagits tillräckligt, nu är det dags att flyga, typ.

PS Jag trodde och hoppades att jag aldrig mer i mitt liv skulle behöva ha att göra med AF. Det var fel. Hoppas de gör ett bättre jobb denna gång.

Resultatet

Hur gick det med min inlämningsuppgift? Svaret har jag vetat hela sommaren och nu när termin tre snart drar igång så är jag fortfarande mycket glad att jag inte har något släpande. På facebook ser flera kursare twittra om hur de våndas med tentaplugg och kompletteringar, men inte jag. Jag fick VG på min sista examinerande uppgift. Jag är bäst!

Nu återstår att se om det går att plugga med spädbarn. Gossen föddes i maj och är redan tre månader. Jag räknar inte med att kunna gå på föreläsningar, men mina kursare har lovat mig anteckningar och info. Måste göra ett försök i alla fall, sedan får det bära eller brista.

Sommarlov

Ja, bloggen är lite överflödig därför blir det inga inlägg här. Vårteminens studier har varit minst sagt hektiska. Jag har tvingats att komprimera studierna under en kortare studietid på grund av graviditet. Så här med facit i hand verkar det hela trots allt gått bra. Jag har klarat alla kurser hittills och väntar nu endast svar på sista kursens examinerande skrift. Jag hoppas på godkänt men räknar med komplettering. Jag har nämligen haft otroligt mycket mindre tid än mina medstudenter till litteraturstudier och skrivuppgifter. Men jag har gjort dem och jag har lämnat in dem.

Nu sommarlov! =)

Medgång något ovant

Studierna går bra, en hösttermin bakom mig utan rester i form av tentor eller dyligt. Fyra kurser är lästa med slutbetyget VG i tre av dem, jag ska inte klaga.

Min oro just nu är inte studierna utan ekonomin. För tillfället har jag studiebidrag på 50%, att jag inte tar ut fullt beror på att jag måste spara studiemedelsveckor. Jag har studerat så mycket att jag inte har så många veckor kvar. Till saken hör också att jag måste ha studiemedel för att skydda min SGI. Skydda min SGI vill jag för att jag har en sjukdom som gör att jag kan bli sjuk när man minst anar det. Har jag då lägsta SGI så får jag i praktiken ingen sjukpeng och det är dumt.

Nu tog jag mig tid att ringa försäkringskassan och jag fick så jäkla bra svar av dem att jag är helt överväldigad. De besked jag fick gör att jag nog kan "spara" ett år med studiemedel. Helt plötsligt är det bara mitt sista halvår som är kritiskt. Det kan säkert bli så att jag det sista halvåret tvingas studera utan studiemedel, pga att veckorna är slut. Men då får jag se till att inte bli sjuk samt att få ett jobb direkt efter examen så ska det nog ordna sig.

Shit, jag är inte van vid att saker och ting går min väg. Det brukar alltid vara strul och problem och små paragrafer som gör att det alltid skiter sig till min nackdel. Nu verkar det som vinden vänder och jag ändå får några lyckosamma år i mitt liv.

Två efterfrågade utbildningar

Prognosen för utbildade förskollärare är i framtiden god, dito högskoleingenjörer. Se bara här vad HSV skriver. Jäklar vad populär jag kommer vara på arbetsmarknaden.

Det är dumt att HSV inte specificerar vilken sorts högskoleingenjör som efterfrågas i framtiden, för min nuvarande h-ing.utbildning verkar vara till ingen nytta. Nåt jobb inom branschen har jag iaf inte fått på mina fem arbetslösa år. Jag hade ströjobb, men inte inom branschen jag är utbildad inom, som sagt. (Så därför räknar jag mig som arbetslös under samtliga dessa år.) Men nu studerar jag igen, till 100%, och studierna går bra. Två tentor och två kurser avslutade med högsta betyg.

Å den ljusnande framtid är min...

En bättre arbetsmarknad väntar mig nog.
Redan innan jag slutfört min första vecka på min nya utbildning, har en i branschen redan uttalat sig om att jag borde söka en tjänst på hennes arbetsplats när jag är färdig.

Det behövs tydligen sådana som jag. Personer som har en teknisk bakgrund och gillar naturvetenskap. Jag antar att de flesta i detta yrket inte har en bakgrund som teknologer och att deras värsta ämne i grundskolan/gymnasiet var matematik och teknik. Jag är ingen stjärna på något av de ämnena men jag har i alla fall klarat 90% av en högskoleingenjörsutbildning.

Goodbye! Farewell! Auf wiedersehen! Adios!

Idag fick jag brev från Af att jag nu är avanmäld från både Af och a-kassan.

Så förbannat skönt att slippa Af. Att slippa all övervakning (läs: tillsyn) och missförstånd.

Hoppas jag aldrig behöver ha att göra med dem något mer.